Livet som reumatiker

Snart har det gått hela 5 år sedan jag diagnostiserades med Reumatoid Artrit. Jag pendlar hela tiden mellan "jag har nog lärt att leva med detta nu" till "jag kommer aldrig lära mig att leva med detta".  Men vad jag nu har lärt mig (och det är bara de senaste månaderna faktiskt) är att känna igen svängningarna. Jag känner när det är bättre och sämre perioder. Jag känner även när det börjar gå från bättre till sämre, symtomen är ganska snarlika. Det som händer är att jag blir trött, jag blir lättirriterad, jag börjar bli stelare på morgonen, jag får värk och krypningar i benen främst på kvällarna. 

En sak som jag tycker är svårt är att jag inte vet hur länge det sämre kommer i sig denna gången. Blir det en vecka eller blir det månader? Är det för att det är ett skov eller är det för att medicinen slutar verka? Hur länge skall jag vänta innan jag söker hjälp? 

En annan sak som jag tycker är svårt är att säga ifrån att jag är trött och börjar få ont. För det första har jag ju nästan alltid lite ont. Men så när värken börjar så … gåendet ju ändå. Jag klarar ju saker själv ju! Men visst har det underlättat och hjälpt att vilade eller lät bli tyngre saker. 

Vad jag också lärt mig den sista tiden är att känna hur det ska kännas när det är riktigt bra! Jag har haft en period där jag kände mig pigg, hade energi och lust att göra saker. 
Vilken underbar känsla ❤️ En ljuvlig känsla att orka jobba, gå ut med hundar, städa och ta en liten löprunda på en och samma dag 🥰
Oh vad jag skulle vilja ha. Lite mer av de dagarna!

Men nu är det som det är och jag får njuta av de dagarna som jag får som är i stort sett helt bekymmersfria 🙏🏼

Detta är kroppen jag fått att bo i. 

(null)

Kommentera här: