Gott Nytt År!
Jag är lite som en nyanställd. Jag försöker göra som chefen säger, i mitt fall är chefen reumatologen 😀
Efter gårdagens injektion av kortison i mitt vänstra långfinger höll jag handen så stilla jag bara kunde... precis som doktorn sagt. Man vill ju ge sig själv bästa möjliga förutsättningar, så inget slarv.
Vaknade upp till årets sista dag med skyhöga förväntningar - idag skulle jag åter igen få rör på min vänstra hand. Så innan jag ens slängde benen över sängkanten så kände jag på handen och började böja långfingret.... VA?! Det gick inte!! Precis lika stel som alla de andra dagarna 😕
Visst visste jag att det inte var helt säkert att det skulle hjälpa. Men varför inte?! Varför jag? Varför hjälper det inte mig?! Vad har jag gjort för ont??? Snälla kan jag inte få ha liiite flyt för en gångs skull?!
Med hängande huvud gick jag upp, tog min frukost och börja med lite sysslor hemma. Kul saker som att vika tvätt. Med jämna mellanrum så försöker jag knyta handen lite mjukt....
Efter ett tag när morgonstelheten släppt så går det! Jag kan stänga handen! Jag provar om och om igen ... den funkar!
Jag tvättar håret med båda händerna för första gången på månader och fäller en tår av lycka och lättnad i duschen ❤️
Vilket härligt sätt att sluta 2016 på!
Gott Nytt År alla kämpar!
Vi har alla våra dagar... På det stora hela skulle jag gärna summera 2016 som ett riktigt skitår, men får försöka vara stor nog och tacka 2016 för alla lektioner!
Trodde aldrig att jag skulle bli så glad och känna sån lättnad över en så enkel sak som att knyta handen.
Jag har mycket kvar att lära om att leva i nuet!
Kram
