Den mentala kampen
Nu börjar det närma sig 48 timmar sedan jag fick min första dos av det omtalade och uppsnackade biologiska medlet. Både läkaren och andra med RA som jag pratat med säger att de märke skillnad direkt. Vaddå direkt?! Ja, typ inom ett par timmar.
Redan på första dosen??? Japp, direkt!
Jaha... de säger att 70% blir bättre. Så hur känner jag mig nu såhär ganska exakt 31 timmar efter?? Inte ett skit bättre! Inte ett skit! Idag har jag nästan varit mer stel och haft mer ont än på flera dagar 😒
I eftermiddag hamnade jag i en svacka som jag inte haft på veckor. Jag orkar inte... jag orkar inte mer. Och nä, det fysiska är inte lika jobbigt som det psykiska när det blir såhär. Att kastas mellan hopp och förtvivlan samtidigt som det inte gått en enda jäkla dag sedan förra hösten utan att jag känt mig stel, öm och sjukt trött. Sjukt trött på detta är jag!!
Jag vet samtidigt att det kunde klart varit mycket värre! Det kunde varit värre med mig med RA, jag kunde fått en värre sjukdom ... värst av allt om något hänt min dotter eller man. Så... bara att tömma tårarna och tycka synd om mig själv idag. Tror att man inte ska trycka locket på när det där kommer över en.
Tog en lång, rask promenad själv idag. Bara jag och mina demoner 🙄 Efter 50 minuters promenerande så började det släppa och jag kunde tänka på lite annat. Sista 20 minuterna kunde jag tom plugga in ljudboken och koncentrera mig på den.
Imorgon är en ny dag....
