Jag börjar se vissa mönster
Senaste året har även kryddats med lite lätt psoriasis liknande hudförändringar. När de börja dyka upp visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta... som om det inte var nog.
Det är en förvirrande tid och det har varit mycket svårt att kunna förstå vad som händer med min kropp och när. Men jag börjar se lite mönster.
En gång i månaden har jag en period av några dagar då inflammationen bara exploderar. Händerna gör så ont jag inte kan använda dem och det går knappt att vidröra dem. Det verkar följa menscykeln 😯
Sedan så får jag ont om jag använt händerna till något tungt som burit tungt eller dragits runt av min hund i kopplet 🙄
"Utslagen" går direkt ner med kortison. Utan kortison kommer det tillbaka.
Däremellan är det mest jämna plågor. Varje dag innehåller mer eller mindre smärta fortfarande. Och nu är jag supernära att ge upp hoppet om smärtfria dagar. Fyra år och 5-6 olika mediciner... känns som jag försökt liksom. 😢
Men jag vet ... att ge upp är inget alternativ för mig. Jag har (hoppas jag) allt för många år kvar att leva för att jag redan nu ska ge upp. Det skulle göra mig till en bitter gammal kärring! Det vill jag inte vara... för vem vill umgås med en sån.
Nej, varje dag är en gåva. Även de dagar när händerna inte ens duger till att torka dig med.
