Hur kändes det?

Nästa vecka är det dags igen för påfyllning av mina biologiska mediciner. Senast så hjälpte det inget. Jag har varit stel och haft ont sedan dess. Ger det en till chans och om det ej biter så är det vi bäst att kontakta reumatologen igen och be om något annat... 

Hatar detta "prova oss fram" sätt att behandla patienter. Att man med en så "gammal" sjukdom inte kan ha bättre träffsäkerhet i medicineringen idag 😒

I morse var händerna sådär stela igen så de inte gick att knyta de första 3-4 minuterna innan jag lirkar med dem lite. Axlarna värker och hur fötterna känns när jag stiger upp ska vi inte tala om 🙈

Tack och lov blir det ju bättre när jag gått upp och är igång. Men att vakna såhär är inte kul. 
Jag minns inte längre hur det kändes att ha en kropp som inte strejkade, en kropp som inte var stel, en kropp som inte kändes... 

Jag försöker verkligen varje dag att tänka på hur tacksam jag är för allt jag har, det kunde varit värre. Det kunde varit mycket värre! 
Så jag ÄR tacksam... men emellanåt så ramlar jag ner och känner en sån sorg att jag fått  reumatism. Det jag är mest ledsen över är att jag aldrig kommer bli av med det. 

Men jag kämpar på och tar mig upp igen ur gropen ... för att hela tiden ha denna målbilden. Upp på toppen, upp på toppen av livet ❤️

(null)