Ångest attack
Efter det att jag fick min RA reumatoid artrit var dagarna riktiga berg- och dalbanor. En sak som var väldigt bra var att jag vågade börja träna igen. Nu visste jag ju att det skulle vara bra för mig. Jag behövde inte oroa mig för att "bli sämre".
När jag upptog träningen igen, speciellt löpningen så hände det att jag fick nån form av panik ångest attacker mitt i träningen. Andningen flyttade högt upp i bröstet, den blev kortare och intensivare. Jag fick liksom inte ner luften och tårarna kom. Tror det var en mix av sorg och glädje. Sorg för min sjukdom och glädje för att jag äntligen kunde springa igen.
Det har säkert gått månader sedan jag sist hade en... tills idag.
Jag har varit 1,5 vecka i alperna där jag vandrat, cyklat och sprungit. Idag var jag ute i 7 timmar och tog mig upp 1800 höjdmeter med cykel. Förmodligen det tuffaste träningspass jag någonsin gjort! Frisk som sjuk.
Nästan uppe kom det över mig... det har gått knappt ett år sedan doktorn sa till mig - "Du är en tydlig RA patient, välkommen till oss på Reumatologen". Knappt ett år... och där var jag på väg upp på ett berg med min mountain bike. Gråten kom och jag fick kämpa för att lugna andningen. Känner fortfarande sorg över min sjukdom. Undra om jag alltid kommer göra det?! 🤔
Samtidigt känner jag stor glädje att jag kan. Jag känner tacksamhet till mig själv att jag håller igång. Jag känner stor tacksamhet till min man som hela tiden står vid min sida och pushar mig att göra det där lilla extra för att utmana mig själv.
Den där ångesten ska successivt jobbas bort till förmån för ett starkare och friskare mig ❤️
