Märkligt trött
Kroppen är ständigt märkligt trött, stel och öm. Sedan jag fick min RA diagnos har jag haft både bra och dåliga dagar.
Den sista tiden mer dåliga än bra 😒
Inte bara morgon stel längre, utan kroppen bråkar mest hela tiden. Jag är ständigt "trög" i kroppen. Vet inte riktigt vad jag ska jämföra med eller hur jag ska beskriva, men lite som om du legat sjukt obekvämt... vaknar och ska upp. Det är trögt och tar en stund innan kroppen är igång igen. Fast så är det mest hela tiden just nu.
Det tar otroligt på mina krafter! Det tar otroligt på mitt humör! Jag får svårt att ta tag i något. Helgerna går liksom åt till att vila. Helgerna går också åt till att hantera alla känslorna ... Jag är av naturen en obotlig optimist och kör mest bara på framåt. Det har jag oftast gjort även under året som gått. Det är ju som det är - bara att gilla läget! Men jag får kämpa mer och mer med mörka tankar och jobba bort dem.
Men som sagt ... det är bara att köra på efter bästa förmåga, känna av dagsformen liksom.
Men jag är rädd för att hamna i ett läge så jag känner av dagsformen för mycket. Kroppen säger ju varje dag - ta det lugnt!
Det är inget alternativ!! Jag måste varje dag övervinna den trötta/ömma kroppen och röra på mig. Det är bra för mig ❤
Nu väntar och längtar jag efter att få kallelsen från Sahlgrenska till min första dropp-behandling med biologiska medicinen. Snälla, snälla, snälla... låt den komma snart och låt nu den medicinen ge mig min kropp tillbaka!
