Så var det 2021
Jag har stått på Hyrimoz i en dryg månad. Och det är ju som alltid... när jag varit i avgiftningsfasen och börjar med immundämpande medicin igen, så känns det lite som "wow" 🤩 Så även denna gången!
Kroppen mår ju bättre än när jag stod på bara kortison och värktabletter. Mår den 100 bra? Nä, det gör den inte... men kommer den ens göra det nån gång? 🤔
Jag får helt enkelt sänka förväntningarna lite! Så... kroppen mår bra! Speciellt efter att i måndags tagit en kortisonspruta i vänster knä. Därefter suttit still i 24-36 timmar på läkarens ordination så kan jag nu gå! 😁
Känner mig otroligt lättad 😊
Om jag blickar tillbaka lite så känner jag ändå... wow vad jag fått lära mig att klara av under de senaste dryga 4 åren med min sjukdom. Tänk vad vi som individer ofta säger "det skulle jag aldrig göra", "inte en chans i världen att jag..."
osv. Men när saker och ting sätta på sin spets så gör man det! Man anpassar sig, man lär sig. För vad har man för val? 🤷🏼♀️
Från att ha blivit helt kallsvettig vid tanken av ett litet stick i fingerspetsen tar jag nu injektioner rätt in i lederna. Känner mig ändå rätt nöjd och stolt över mig själv 🤗
Nu ska vi se vad 2021 har att erbjuda en gammal reumatiker som mig. Vad jag önskar mig är:
Så få injektioner som möjligt
Så lite värk som möjligt
Så lite trötthet som möjligt
Att kunna springa något under året
...
Och fred på jorden förstås 🤪
Nu håller jag tummarna och gör mitt bästa 🤞🏼
📸: När jag behöver vila har jag alltid bästa tänkbara sällskap 💜
